Var hos min bm igår och fick det bekräftat som jag länge trott...nämligen att denna bebisen i magen ligger högt upp. När hon skulle mäta hur stor livmodern var så sa hon OJ! =)
Den var nästan uppe vid revbenen (är "normalt sett det i v 32 och jag är nu i vecka 28). Men allt annat var kanonbra med oss båda och hjärtat slog på så fint så med 140 slag =)
Hon förstod att jag tycker det är svårt att böja mig ner och andas samtidigt med livmodern så högt upp =)

Har börjat med mina utvecklingssamtal på jobbet nu och det ska bli skönt när de är klara.

Max har börjat och få riktiga skrikutbrott, kan vara för en småsak som att han inte vill ha salva på sin nariga mun och sen vill han ha det och sen vill han inte ha det!!  Huuuga hur ska man göra egentligen :-D Då blir han alldeles från vettet och skriker och ingen man gör duger. Han slår mot oss och tar vi in han på hans rum ja då är han skrikandes ute ur rummet innan vi ens hunnit blinka !! Det enda som hjälper och får han att lyssna är att jag blir ledsen eller att pappa är hemma och tar han och avbryter honom så han kommer av sig i sitt skrik. Duger inte ens med nappen (som han annars bara har på natten).
Men sen när han kommer till sans igen och kan lugna ner sig så är han så ångerfull och vi kramas och han säger fölåt mamma och pussar på mig och klappar på bebis i magen och vi kramas så en lång stund. *mysigt men hade vart ännu mysigare om man slapp skriket innan*.

För några helger sen blev hans "nya" rum klart och det var en STOLT kille som hjälpte till att ställa iordning alla sakerna därinne !! Sedan dess säger han att.......
"jag ska sova i mitt nya rum som pappa byggt" 
Och det har gått över förväntan, han sover där hela nätterna och vaknar han under natten så somnar han oftast om efter han hittat sin napp igen. En gång har han kommit in till oss och lagt sig mellan oss =) På morgonen när jag kommer upp så möts jag ibland av en nyvaken son som säger.......
"godmorgon mamma, max sovit hela natten i nya rummet"

Är livet härligt eller vad ?!?!